Isabelles drömmar

 

 

Jag är så ledsen, kluven, rädd och panikslagen. Jag är livrädd inför söndag. Ärligt talat. Jag måste erkänna det. Vad har jag gjort? Fatta allt jag kommer lämna. Jag vill inte samtidigt som jag vill och har velat så länge. Min klump i magen bara växer. Men det är väl normalt. Lika inför tatueringen igår. Vilken klump i magen. Jag var så nervös men det gick ju hur bra som helst. Och jag hoppas att det kommer bli lika med Norge när jag väl är där. Jag hoppas verkligen på allt.

Den första månaden kommer bli tuff och det är jag redan inställd på. Så är det med allt nytt. Det tar tid innan man kommer in i det. Så var det även i somras när jag började jobba. Men efter ett tag blev jag mer hemma och nu gör det ont att jag har sagt upp allt jag byggt upp. Imorgon är min sista dag på jobbet och det känns tungt och konstigt. Jättekonstigt. Undra om det kommer ha varit värt det. Vissa stunder känner jag bara lättnad att det är över medan andra (typ som idag) känner jag bara nej. Jag har ju fått nya bästa vänner. Byggt upp starka relationer med mina kollegor och vi har ju blivit som en liten familj. De är världens bästa. Men samtidigt så har jag ju tagit beslutet om att säga upp mig och det måste ju vara ett tecken på någonting. Så Norge kanske är rätt ändå.

Man vet ju inte förrän man har testat, visst? 

 

Jag har varit så äckligt stressad de senaste dagarna. Är det ens normalt att vara så stressad över typ ingenting? Stressar över en miljon saker men jag har inte tid med något känns det som. Skulle behöva ringa typ fem samtal men jag har inte ens tid att ringa ett känns det som. Tur att jag har torsdag, fredag och lördag att greja på. Det är sjukt hur mycket tid ett heltidsjobb tar. Det är läskigt. Jag hinner inget känns det som. Jag grät idag när jag stod i duschen efter att ha jobbat 7-16, kom hem sent från jobbet, slängde på mig andra kläder och direkt iväg till trapphusstädningen där jag visade tjejen som ska ta över hur det går till. Tog såklart längre tid just därför och efter det skulle jag handla till tårtan som jag ska bjuda på imorgon och fixa ihop den. Sen äta mat (äntligen) och sen tillslut hinna ta en dusch. Fyfan stressens stress. Vill bara pausa livet ett tag.

 

Jag hoppas att det blir bättre snart. Jag vill hinna leva. Och det hoppas jag Norge kan erbjuda.

Nu är jag faktiskt jättetaggad igen.

 

Godnatt!